Kvinnokommittén har uppmanat den svenska regeringen att fortsätta att samla in uppgifter om arten och omfattningen av våldet mot kvinnor, i synnerhet inom familjen, och att fortsätta sitt arbete med att genomföra och stärka den nuvarande politiken för att bekämpa våld. Kommittén konstaterade därvid att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kvinnor med funktionshinder samt invandrar- och minoritetskvinnor. [12]

Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor

Inledning

I inledningen till deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor sägs bland annat att det finns ett trängande behov av att tillgodose kvinnor med alla mänskliga rättigheter och principer avseende jämlikhet, trygghet, frihet, integritet och värdighet som innefattas i de olika internationella överenskommelserna. Man säger sig inse att en faktisk tillämpning av kvinnokonventionen skulle bidra till avskaffandet av våld mot kvinnor.

Våld mot kvinnor utgör en kränkning av kvinnors rättigheter och grundläggande friheter, och är ett hinder för uppnåendet av jämställdhet, utveckling och fred. Det långvariga misslyckandet med att skydda och främja dessa rättigheter och friheter är oroväckande.

Inledningsvis erkänns också att rötterna till våld mot kvinnor finns i det historiskt sett ojämlika förhållandet mellan kvinnor och män, och att våld mot kvinnor är en av de avgörande sociala mekanismerna genom vilka kvinnor tvingas in i en underordnad ställning gentemot män.

Våld mot kvinnor förekommer i alla klasser och kulturer även om vissa grupper av kvinnor är särskilt utsatta för våld. Exempel på dessa grupper är kvinnor tillhörande olika minoriteter, flyktingkvinnor, kvinnor på institutioner eller i arrest, minderåriga flickor, kvinnor med funktionshinder och äldre
kvinnor.

Här kungörs slutligen också övertygelsen att det finns ett behov av en klar och omfattande defi nition av våld mot kvinnor, och att staterna måste ta sitt ansvar för att avskaffa detta våld.

---

Artikel 1 – Definition av ”våld mot kvinnor”

I denna deklaration avses med uttrycket ”våld mot kvinnor” varje könsbetingad våldshandling som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande vare sig det sker offentligt eller privat.

Kommentar till artikel 1

I artikel 1 finner vi definitionen på vad våld mot kvinnor innebär. Där sägs att handlingen måste vara ”könsbetingad”, och att det är sannolikt att den leder till fysisk, sexuell eller psykisk skada.

I kvinnokommitténs allmänna rekommendation nr. 19 om våld mot kvinnor definieras ”könsbetingat våld” som ”våld vilket riktas mot en kvinna i egenskap av att hon är kvinna, eller våld som får en oproportionerligt stor åverkan på kvinnor”.
Våld mot kvinnor är en form av diskriminering därför att det utförs på grund av att den utsatta är en kvinna.

 

---

Artikel 2 – Våldets omfattning

Våld mot kvinnor skall anses omfatta men inte vara begränsat till följande:

a) fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som förekommer inom familjen, innefattande misshandel, sexuellt utnyttjande av minderåriga fl ickor i hushållet, våld relaterat till hemgift, våldtäkt inom äktenskapet, kvinnlig könsstympning och andra traditionella seder som är skadliga för kvinnorna, våld utövat av annan än make och våld i samband med utnyttjande,

b) fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som förekommer ute i samhället inklusive våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande och hotelser i arbetet, inom utbildningsinstitutioner och på andra platser, handel med kvinnor och tvångsprostitution,

c) fysiskt, sexuellt och psykiskt våld förövat eller tolererat av staten, varhelst det förekommer.

Kommentar till artikel 2

Våld mot kvinnor kan delas in i tre kategorier. Den första kategorin är våld som begås av staten, vilket innefattar både våld mot kvinnor i förvar, och våld mot kvinnor som begås som ett led i krigföring. Den andra kategorin är våld som begås i samhället, dvs. allt från våldtäkt och trafficking till ofredande
på arbetsplatsen. Den tredje kategorin är våld inom familjen och i hemmet, inklusive incest och selektiva aborter. [13]

---

Artikel 3 – rätten till mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

Kvinnor har rätt till lika åtnjutande och skydd av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter inom de politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och medborgerliga områdena eller varje annat område. Dessa rättigheter innefattar bland annat

a) rätten till liv
b) rätten till jämlikhet
c) rätten till frihet och personlig säkerhet
d) rätten till lika skydd av lagen
e) rätten att inte utsättas för någon form av diskriminering
f) rätten till den högsta uppnåeliga standarden vad avser fysisk och mental hälsa
g) rätten till rättvisa och gynnsamma arbetsförhållanden
h) rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Kommentar till artikel 3

Att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter verkar inte kunna sägas för ofta. Kvinnor har rätt till samma rättigheter och friheter som män inom de politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och medborgerliga områdena. Förekomsten av våld hindrar kvinnor från att åtnjuta dessa rättigheter.

En kvinna har rätt att kunna känna sig säker i samhället. Hon ska behandlas rättvist i domstolar och inte på något vis diskrimineras. Hennes hälsa ska inte komma i andra hand på grund av hennes könstillhörighet, hon ska kunna arbeta på lika villkor som män, göra sin åsikt hörd och respekteras för den.

---

Artikel 4 – Staternas ansvar

Staterna bör fördöma våld mot kvinnor och bör inte åberopa någon sed, tradition eller någon religiös hänsyn för att undvika sina åtaganden vad gäller dess avskaffande. Staterna bör med alla lämpliga medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar till att avskaffa våld mot kvinnor och bör för detta ändamål

a) överväga, i de fall de inte redan har gjort det, att ratifi cera eller ansluta sig till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor eller dra tillbaka reservationer mot denna konvention,

b) avstå från att inlåta sig på våld mot kvinnor,

c) med vederbörlig uthållighet verka för att förhindra, undersöka och, i enlighet med nationell lagstiftning, bestraffa våldsgärningar mot kvinnor, vare sig dessa gärningar förövas av staten eller av privatpersoner,

d) utarbeta straffrättsliga, medborgerliga, arbetsrättsliga och administrativa sanktioner i den nationella lagstiftningen för att bestraffa och gottgöra de oförrätter som tillfogats kvinnor vilka utsatts för våld. Kvinnor som utsätts för våld bör ges tillgång till rättsmekanismerna och till rättvis och fullgod gottgörelse enligt den nationella lagstiftningen för den skada som de har lidit. Staterna bör också underrätta kvinnorna om deras rättigheter att söka gottgörelse genom sådana mekanismer,

e) överväga möjligheten att utarbeta nationella handlingsplaner för att främja skyddet av kvinnor mot varje form av våld eller att inlemma bestämmelser i detta syfte i redan befintliga planer, när så är lämpligt med beaktande av den samverkan som kan erhållas från icke-statliga organisationer, särskilt
sådana som är engagerade i frågan om våld mot kvinnor,

f) allsidigt utveckla förhållningssätt som förebygger våld mot kvinnor och alla åtgärder av juridisk, politisk, administrativ och kulturell natur som främjar skyddet av kvinnor mot varje form av våld och säkerställa att kvinnor inte på nytt görs till offer på grund av tillämpningspraxis eller andra ingripanden,

g) arbeta för att i görligaste mån mot bakgrund av tillgängliga resurser och, i mån av behov, inom ramen för internationell samverkan, säkerställa att kvinnor som utsatts för våld, och i tillämpliga fall deras barn, får tillgång till specialiserat stöd, såsom rehabilitering, hjälp med omsorg och försörjning av barn, behandling, rådgivning, hälsovård och sociala förmåner, hjälpmedel och program, likaväl som försörjningsstöd och bör vidta alla andra lämpliga åtgärder för att främja deras säkerhet och fysiska och psykiska rehabilitering,

h) anslå tillräckliga resurser i den statliga budgeten för verksamhet som syftar till att avskaffa våld mot kvinnor,

i) vidta åtgärder för att se till att poliser och statstjänstemän ansvariga för genomförandet av handlingsprogram för att förebygga, undersöka och straffa våld mot kvinnor får utbildning som gör dem lyhörda för kvinnors behov,

j) besluta om alla lämpliga åtgärder, särskilt på utbildningsområdet, för att förändra kvinnors och mäns sociala och kulturella beteendemönster och avskaffa fördomar, hävdvunna bruk och alla andra seder som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller överlägsenhet och på stelnade roller för kvinnor och män,

k) främja forskning, insamla uppgifter och sammanställa statistik, särskilt beträffande våld i hemmet, som avser utbredningen av olika former av våld mot kvinnor samt uppmuntra forskning om orsakerna, arten, allvarligheten och följderna av våld mot kvinnor och om hur verksamma de åtgärder är som genomförts för att förhindra och gottgöra våld mot kvinnor (denna statistik och dessa forskningsresultat kommer att offentliggöras),

l) besluta om åtgärder riktade mot avskaffandet av våld mot kvinnor som är särskilt utsatta för våld,

m) inbegripa information om våld mot kvinnor och åtgärder som vidtagits för att sätta denna deklaration i verket när de lämnar in rapporter enligt Förenta Nationernas tillämpliga överenskommelser om mänskliga rättigheter,

n) uppmuntra utarbetandet av lämpliga riktlinjer som kan bidra till ett genomförande av de principer som presenteras i denna deklaration,

o) erkänna kvinnorörelsens och icke-statliga organisationers betydelsefulla roll över hela världen när det gäller att väcka medvetenhet om och lindra problemet med våld mot kvinnor,

p) underlätta och främja kvinnorörelsens och icke-statliga organisationers arbete och samarbete med dem på de lokala, nationella och regionala nivåerna,

q) uppmuntra mellanstatliga regionala organisationer, i vilka de är medlemmar, att inlemma avskaffandet av våld mot kvinnor i sina program där så är lämpligt.

Kommentar till artikel 4

Allt våld mot kvinnor skall fördömas! Det går inte att rättfärdiga kvinnovåld med hänvisning till tradition, religion eller kultur!
För att eliminera våldet uppmanas staterna att förhindra, undersöka och bestraffa våld mot kvinnor. Staterna bör också utarbeta nationella handlingsplaner, och i den mån det är möjligt samarbeta med icke-statliga organisationer med erfarenhet av arbete mot våld mot kvinnor.

Kvinnor som utsatts för våld behöver få tillgång till specialiserat stöd i form av fysisk och psykisk rehabilitering, hjälp med omsorg och försörjning av barn, rådgivning och sociala förmåner. För att avskaffa fördomar och beteendemönster som bygger på föreställningar om det ena könets överlägsenhet eller underlägsenhet uppmanas staterna att vidta åtgärder på utbildningsområdet.

Staterna borde också erkänna kvinnorörelsens och icke-statliga organisationers betydelsefulla roll, samt underlätta deras arbete.

Mäns våld mot kvinnor i Sverige är mer utbrett än vad de flesta tror. Sju av tio svenska kvinnor har någon gång blivit utsatta för våld och/eller sexuella trakasserier. Våldet är inte begränsat till vissa samhällsklasser eller kulturer utan finns på alla nivåer och i alla åldrar. [14]

Ett nej är alltid ett nej, med eller utan aktivt motstånd - en kvinna bär aldrig någon skuld till att hon utsatts för en våldtäkt! Trots detta så bemöts våldtagna kvinnor med misstro och skepticism. Enligt en undersökning från mars 2004 anmäls bara fem av hundra våldtäktsfall. Av de som ändå anmäls
läggs 95 av 100 ärenden ned, oftast med motiveringen att brott inte kan styrkas. [15]

Kvinnor och flickor med funktionshinder löper större risk att utsättas för våld på grund av sin sårbarhet. Sexualbrott mot utvecklingsstörda kvinnor begås troligen tre gånger så ofta som mot andra kvinnor. Tyvärr förs ingen statistik över denna grupp, men det fi nns anledning att anta att mörkertalenär mycket stora. [16]

För att komma underfund med orsakerna till mäns våld mot kvinnor krävs information och debatt. De förtroendevalda måste se till att en diskussion förs redan i grundskolan, och att polis och myndigheter utbildas för att bättre kunna hantera dessa situationer. Skyddet för misshandlade och hotade kvinnor måste förbättras och kvinnojourerna måste ges tillräckligt stöd. Funktionshindrade och andra kvinnor utan möjlighet att försvara sig måste ges särskilt skydd.

Fundera över:

Undersöks och utreds våldet mot kvinnor i tillräcklig utsträckning?
Har dagens polis och vårdpersonal den kompetens som krävs för att kunna bemöta en flicka eller kvinna som utsatts för våld?
Vad görs för de flickor som hotas av hedersrelaterat våld?

---

Artikel 5 – FN:s ansvar

Organisationer inom Förenta Nationernas system och FN: s fackorgan bör inom sina respektive kompetensområden bidra till erkännandet och förverkligandet av de rättigheter och principer som läggs fram i denna deklaration och bör därför bland annat

a) främja internationellt och regionalt samarbete i syfte att fastställa regionala strategier för att bekämpa våld, utbyta erfarenheter och fi nansiera program för avskaffande av våld mot kvinnor,

b) stödja möten och seminarier i syfte att skapa medvetenhet bland alla människor rörande frågan angående avskaffandet av våld mot kvinnor,

c) främja samordning och utbyte mellan FN-systemets organ för fördragen om de mänskliga rättigheterna för att angripa frågan om våld mot kvinnor på ett effektivt sätt,

d) i analyser av sociala trender och problem utarbetade av organisationer och organ inom Förenta Nationernas system inkludera en undersökning av utvecklingen av våld mot kvinnor, exempelvis i periodiska rapporter om den sociala situationen i världen,

e) uppmuntra samordning mellan organisationer och organ inom FN-systemet för att inlemma frågan om våld mot kvinnor i pågående program, i synnerhet med avseende på grupper av kvinnor som är särskilt utsatta för våld,

f) stödja utformningen av riktlinjer eller handböcker som avser våld mot kvinnor med beaktande av de åtgärder som omnämns i denna deklaration,

g) beakta frågan om avskaffande av våld mot kvinnor i samband med att de fullgör sina uppdrag avseende förverkligandet av överenskommelser om de mänskliga rättigheterna, där så är lämpligt,

h) samarbeta med ickestatliga organisationer när det gäller att angripa frågan om våld mot kvinnor.

Kommentar till artikel 5

Artikel 5 lägger ett ansvar på FN:s fackorgan och på alla organisationer inom FN-systemet och slår fast att de bör utarbeta strategier för att bekämpa våld mot kvinnor både på ett internationellt och regionalt plan. För att få grepp om våldets spridning ska de i sina analyser och rapporter också undersöka utvecklingen av våld mot kvinnor.

FN står fast vid att jämställdhet är nyckeln till en bättre värld, och att avskaffa allt våld mot kvinnor är ett steg på vägen.

---