Del II

Artiklarna 7-9 behandlar kvinnors rättigheter i politiska och offentliga sammanhang.

Artikel 7 – politiskt och offentligt liv

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor i landets politiska och offentliga liv och särskilt säkerställa kvinnornas rätt att, på samma villkor som gäller för män,

a) rösta vid alla val och folkomröstningar samt vara valbara till alla genom allmänna val tillsatta organ;

b) delta i utformningen av de styrande samhällsorganens politik och i förverkligandet av denna samt inneha ämbeten och fullgöra alla officiella åligganden på alla nivåer inom förvaltningen;

c) delta i icke-statliga organisationer och sammanslutningar inom landets offentliga och politiska liv.

Kommentarer till artikel 7

Ett lands politiska och offentliga liv är ett vitt begrepp. Det innefattar allt utövande av politisk makt, exempelvis lagstiftande, juridisk och administrativ. Begreppet täcker också alla former av offentlig administration, samt utarbetandet av internationell, nationell och kommunal politik. Därtill kan man också räkna politiska partier, fackföreningar, olika sammanslutningar och icke-statliga föreningar. [13]

Trots att principen om jämställdhet fi nns grundlagsstadgad i Sverige är den ännu inte förverkligad. För att uppnå detta mål krävs ett mer aktivt deltagande av kvinnor i det politiska och offentliga livet. För att ett samhälle skall vara rättvist och fungera effektivt krävs det att alla dess medlemmar kan, och välkomnas, att engagera sig.

Artikel 7 (a) tar upp den redan befintliga rättigheten att rösta och vara valbar. Denna rättighet återfinns både i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i konventionen om kvinnans politiska rättigheter från 1952, samt även i 1966 års konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Specifikt för artikel 7 (a) är att den uttryckligen tar upp folkomröstning.

Rättigheterna i artikel 7 (b) återfinns också i tidigare människorättsinstrument, men ges något mer tyngd av kravet på att dessa rättigheter skall ”säkerställas”. Detta kan göras genom positiv särbehandling eller annan form av kvotering i enlighet med artikel 4. [14]

Artikel 7 (c) tar upp icke-statliga organisationer och kvinnors föreningsrätt på lika villkor som män.
Hur viktiga dessa rättigheter är understryks redan i konventionens inledning, där det bland annat sägs att diskriminering är ett hinder för kvinnors deltagande på samma villkor som män i sina länders politiska, sociala, ekonomiska och kulturella liv, och att detta försvårar den fulla utvecklingen av kvinnors möjligheter i sitt lands och mänsklighetens tjänst.

Trots att kvinnor alltid haft en central roll i samhällsutvecklingen genom sitt upprätthållande av familjen, har de länge uteslutits från det politiska livet och beslutandeprocessen. Idag tar kvinnor i Sverige mer plats på den offentliga arenan, men hindras fortfarande från ett helhjärtat deltagande på grund
av dubbla arbetsbördor och oflexibla arbetstider.

Ett förlegat synsätt i dessa sammanhang leder ofta till att kvinnor får ansvara för frågor som anses mer ”kvinnliga”, som miljö, hälsa och barn, men mer sällan finansiella eller konflikthanteringsfrågor. [15]

Av cheferna på högsta nivå inom regeringskansliet var 29 stycken kvinnor och 52 stycken män år 2002. Bland börsnoterade företag samma år var könsfördelningen bland styrelseledamöterna 6 procent kvinnor och 94 procent män. Av 335 börsnoterade företag fanns bara 6 kvinnliga ordinarie vd. [16]

Fundera över:

Vad är det som hindrar kvinnor från att inneha chefsposter i samma utsträckning som män?
Beror könsfördelningen i olika nämnder och arbetsgrupper på vilken fråga som behandlas där?

---

Artikel 8 – Internationellt arbete

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att tillförsäkra kvinnor, på samma villkor som män och utan någon diskriminering, möjligheten att företräda sina regeringar på internationell nivå och att delta i arbetet i internationella organisationer.

Kommentarer till artikel 8

Liksom i FN-stadgan artikel 8 ställs här krav på att kvinnor ska ges samma möjligheter som män när det gäller att företräda sina regeringar och arbeta internationellt. Detta innebär exempelvis att kvinnor skall delta i arbetet med diplomatiska, ekonomiska och militära frågor, samt ingå i offi ciella delegationer på internationell nivå. [17]

Idag fattas avgörande beslut i globala frågor, såsom freds- och konfliktlösning, kärnvapennedrustning, u-landshjälp och ekonomiska omstruktureringar med endast ett begränsat antal deltagande kvinnor. Detta står i stark kontrast till det antal kvinnor som engagerar sig i liknande frågor på icke-statlig nivå, exempelvis inom olika frivilligorganisationer. [18]

Jämlik representation på det internationella planet är långt ifrån ett uppnått mål, inte minst inom FN. Kommittén föreslår därför att konventionsstaterna skall använda sig av tillfälliga, särskilda åtgärder enligt artikel 4 för att förverkliga detta mål. [19]

Diskriminerande antaganden som att barn och ansvar för familjen skulle hindra en kvinna från att acceptera internationella åtaganden, eller att hon på grund av detta påstådda ansvar skulle utföra sitt arbete sämre än en man står ofta i vägen för en kvinnas internationella karriär. [20]

Fundera över:

Varför skulle en kvinna vara sämre på att medla i en konflikt eller fatta ekonomiska och militära beslut än en man?
Varför skulle en man vara sämre på att sköta ett hushåll eller förmedla goda värderingar till sina barn än en kvinna?
Hur kan dessa förlegade attityder förändras?

---

Artikel 9 - Medborgarskap

1. Konventionsstaterna skall ge kvinnor samma rätt som män att förvärva, byta eller behålla sitt medborgarskap. De skall särskilt säkerställa att varken äktenskap med en utlänning eller makens byte av medborgarskap under äktenskapet automatiskt skall medföra ändring av hustruns medborgarskap, göra henne statslös eller påtvinga henne makens medborgarskap.

2. Konventionsstaterna skall ge kvinnor samma rättigheter som män i fråga om deras barns medborgarskap.

Kommentarer till artikel 9

Medborgarskap är en förutsättning för ett aktivt deltagande i samhället. Medborgarskapstillhörigheten påverkar både en kvinnas rösträtt, valbarhet, boende och tillgång till sociala förmåner som exempelvis vård. I många stater påverkas en kvinnas medborgarskap av hennes makes, vilket leder till att kvinnan automatiskt får samma medborgarskap som mannen vid äktenskap, eller blir helt utan.

Rätten till medborgarskap behandlades redan i 1957 års konvention om den gifta kvinnans nationalitet, och dessförinnan i den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter, artikel 15, där det sägs att ”envar har rätt till en nationalitet”.

Artikel 9 stärker denna rättighet genom sin utförlighet och uttryckliga förbud av att en kvinnas nationalitet ska gå att automatisera beroende på hennes makes medborgarskap.

---