Del III

Genom artiklarna 10-14 antar konventionsstaterna utmaningen att avskaffa diskriminering av kvinnor inom områden som utbildning, arbetsmarknad, hälsovård, ekonomi, samt inom den sociala och kulturella sfären.

Artikel 10 - Utbildning

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor för att tillförsäkra dem samma rättigheter som män när det gäller utbildning och särskilt, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa

a) samma villkor för yrkesvägledning, tillträde till studier och erhållande av diplom från utbildningsanstalter av alla slag, såväl på landsbygden som i städerna; denna jämställdhet skall säkerställas i förskolor och i allmän, teknisk och högre teknisk utbildning liksom i all yrkesutbildning;

b) tillträde till samma studiekurser och examina, tillgång till lärarpersonal med lika höga kvalifi kationer samt skollokaler och utrustning av samma standard;

c) avskaffandet, på alla nivåer och inom alla former av utbildning, av stelnade uppfattningar av mans- och kvinnorollerna genom att främja samundervisning och annat slags undervisning som kan bidra till att detta syfte uppnås och särskilt genom att se över läroböcker och läroplaner samt anpassa
undervisningsmetoderna;

d) samma möjligheter att få stipendier och andra studiebidrag;

e) samma möjligheter till återkommande utbildning, inklusive alfabetiseringsprogram för vuxna, särskilt sådana som syftar till att så snabbt som möjligt minska klyftan i utbildning mellan män och kvinnor;

f) en minskning av antalet kvinnliga elever som avbryter sina studier och upprättande av studievägar för flickor och kvinnor som har slutat skolan i förtid;

g) samma möjligheter att delta aktivt i idrott och gymnastikundervisning;

h) tillgång till detaljerad pedagogisk information för att bidra till att säkerställa familjernas hälsa och välbefinnande, inklusive information och rådgivning om familjeplanering.

Kommentarer till artikel 10

Enligt denna artikel skall konventionsstaterna göra allt de kan för att bekämpa diskriminering inom utbildningsområdet. Kvinnor ska ha samma studiemöjligheter som män, från förskola till högre utbildning. Dessutom ska kvinnor garanteras samma kvalitet på utbildningen i form av kvalificerad personal och utrustningsstandard. Fördomar om mans- och kvinnoroller ska motarbetas genom samundervisning och anpassning av undervisningsmetoderna. Kvinnor och män ska ges samma möjligheter att få studiebidrag och stipendier.

Att diskriminering förkommer redan i förskolan tydliggjordes genom projektet ”Jämställdhet – vidgade könsroller för flickor och pojkar i förskolan” som genomfördes i Gävleborgs län under 1996. Projektet visade att den omedvetna särbehandlingen av barn startar redan på spädbarnsstadiet. Småpojkar ges utrymme att experimentera medan småflickor överbeskyddas. Särbehandlingen fortsätter sedan på dagis där pojkarna ges mer uppmärksamhet och utrymme än flickorna, som förväntas vara hjälpsamma och vänta på sin tur. Att säkerställa jämställdhet på utbildningsområdet handlar om mer än att uppmuntra tjejer att läsa tekniska utbildningar och få fler killar till vård och omsorg. Jämställdhetsarbetet måste börja redan i förskolan! [21]

När det gäller flickor kompletteras kvinnokonventionens artiklar om utbildning av barnkonventionens artiklar 28 och 29 om barnets rätt till utbildning.

Kvinnor utgör majoriteten av dem som studerar och avlägger examen på universiteten i Sverige. Trots detta är bara 14 procent av professorerna kvinnor, något som inte beror på att det saknades kvinnliga doktorander då dagens professorer grundlade sin karriär. Det är dubbelt så svårt för en kvinna som
för en man att bli professor om de båda doktorerat inom samma område. [22]

Påbyggnadsutbildning är särskilt viktigt när det gäller att överbrygga klyftan mellan kvinnor och män inom tekniska områden, och vice versa inom omsorgsyrken. Vuxenutbildning spelar en mycket viktig roll för utsatta grupper som invandrarkvinnor, vilka ofta lever ett isolerat liv i hemmet. [23]

Artikel 10 (h) uttrycker hur viktigt det är att flickor och kvinnor ges detaljerad information om familjeplanering för att de själva skall kunna bestämma över sina kroppar och eventuella graviditeter.

Utan möjligheter till utbildning och karriär får kvinnor inga chanser att skapa sig ett eget liv och en egen ekonomi. Utan egen ekonomi blir kvinnorna beroende av bidrag och bundna till hemmet i större utsträckning.

Fundera över:

Vilka förväntningar och värderingar styr vårt bemötande av barn och ungdomar?
Vilka konsekvenser får detta bemötande? Är det eftersträvansvärt?
Får flickor med funktionshinder samma uppmuntran och möjligheter som pojkar?
Hur kan skolan förändras för att klara av att ge flickor och pojkar samma rättigheter och skyldigheter?
Varför ger inte det akademiska systemet kvinnor samma karriärchanser som män?

---

Artikel 11 – Arbetsmarknad och arbetsplats

1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa samma rättigheter, särskilt

a) rätten till arbete såsom en oförytterlig rätt som tillkommer alla människor;

b) rätten till samma anställningsmöjligheter, inklusive användning av samma urvalskriterier vid anställning;

c) rätten till fritt val av yrke och anställning, rätten till befordran, anställningstrygghet samt alla anställningsförmåner och tjänstevillkor, liksom rätten till yrkesutbildning och omskolning, inklusive lärlingsutbildning, högre yrkesutbildning och återkommande utbildning;

d) rätten till lika lön, inklusive förmåner, och till lika behandling vad beträffar arbete av lika värde liksom till lika behandling i fråga om arbetsvärdering;

e) rätten till social trygghet, särskilt då det är fråga om pensionering, arbetslöshet, sjukdom, invaliditet och ålderdom samt annan arbetsoförmåga liksom rätten till betald semester;

f) rätten till arbetarskydd, inklusive skydd för fortplantningsfunktionen.


2. För att förhindra diskriminering av kvinnor på grund av äktenskap eller moderskap och för att säkerställa kvinnors faktiska rätt till arbete, skall konventionsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att

a) förbjuda, med stöd av rättsliga påföljder, avskedande på grund av graviditet eller moderskapsledighet, liksom också diskriminering vid avskedande grundad på civilstånd;

b) införa moderskapsledighet med lön eller jämförbara sociala förmåner utan förlust av anställning, kvalifi kationstid eller sociala bidrag;

c) främja nödvändig social service som gör det möjligt för föräldrar att förena familjeplikter med yrkesansvar och deltagande i det offentliga livet, särskilt genom att verka för att ett system för barnomsorg skapas och byggs ut;

d) ge särskilt skydd för gravida kvinnor i arbeten som visat sig ha skadlig inverkan på dem.


3. Skyddslagstiftning i frågor som behandlas i denna artikel skall regelbundet omprövas mot bakgrund av vetenskaplig och teknologisk kunskap och skall vid behov ändras, upphävas eller utvidgas.

Kommentarer till artikel 11

Artikel 11 garanterar kvinnor samma anställningsmöjligheter, tjänstevillkor, förmåner och skydd som män. Staterna som anslutit sig till konventionen har förbundit sig att se till att all diskriminering, vare sig direkt eller indirekt, mot kvinnor i anställningssituationer och på arbetsplatser upphör. Detta innebär att kvinnor ska ha samma möjligheter till befordran, vidareutbildning och säkerhet på arbetsplatsen. Självklart ska kvinnor ha lika lön för likvärdigt arbete!

Internationella arbetsorganisationen (ilo) antog redan 1951 en konvention om lika lön för likvärdigt arbete, vilken kvinnokommittén uppmanade alla konventionsstater att ratifi cera. [24]

Inom yrkesgruppen vård och omsorg är 89 procent av de anställda kvinnor. Dessa erhåller en snittlön på 98 procent av den lön männen i samma yrkesgrupp erhåller. Ännu större är skillnaden företagsekonomer emellan, de kvinnliga ekonomerna får bara 77 procent av den lön deras manliga kolleger får. [25]

I kommitténs allmänna rekommendation nr. 17 diskuteras allt det oavlönade arbete som utförs i hemmen av framförallt kvinnor. Även om detta arbete utförs inom hemmets fyra väggar så bidrar det i allra högsta grad till landets utveckling och borde därför också uppskattas därefter. [26]

Enligt statistik från år 2000 och 2001 arbetar män och kvinnor i Sverige lika mycket sett över veckans dagar, ca 8 timmar per dag. Kvinnorna utför dock lika mycket obetalt som betalt arbete, medan männen utför dubbelt så mycket betalt som obetalt arbete. I åldersgruppen 20-64 år utför kvinnorna drygt 28
timmar obetalt arbete per vecka, och männen endast 20 timmar. [27]

Artikel 11 har ett nära samband med artikel 10 som behandlar utbildning, då lika rätt till utbildning är en förutsättning för att kvinnor skall ha samma karriärmöjligheter som män. Kvinnors möjligheter att välja yrke ska inte begränsas till eller inriktas på yrken som uppfattas som typiska för kvinnor. Kvinnor i Sverige arbetar idag till lika stor del i offentlig som i privat sektor medan männen till största delen arbetar i privat sektor. [28]

Artikel 11 ställer också särskilda krav på avskaffande av diskriminering av kvinnor i arbetslivet på grund av äktenskap eller moderskap. Att avskeda någon på grund av graviditet eller mammaledighet ska vara en omöjlighet. Som förälder måste man ges chansen att förena familjeliv med arbete.

Kvinnor som bor och arbetar tillfälligt i ett annat land skall ha rätt att ha sin make eller partner och barn med sig dit. [29]

Sexuella trakasserier på arbetsplatsen skall också klassas som könsbaserat våld. Sexuella trakasserier tar sig uttryck i bland annat ovälkommen fysisk kontakt, anmärkningar med sexuell underton och sexuella krav, i ord eller handling. Förekomsten av pornografi i någon form på en arbetsplats kan också klassas som sexuella trakasserier. Att arbeta under sådana förhållanden är förnedrande och kan utgöra en hälso- och säkerhetsrisk.

En kvinna diskrimineras på sin arbetsplats om hon har skäl att tro att hennes invändningar mot trakasserierna skulle leda till otrevlig stämning på arbetsplatsen, försämring av hennes anställningsförhållanden eller chanser till befordran. [30 ]

Fundera över:

Hur ser anställningskraven ut på din arbetsplats? Om en tjänst har särskilda villkor får de inte leda till könsdiskriminering.
Kvinnor med funktionshinder har sämre möjligheter att skaffa och behålla ett arbete. Finns det något åtgärdsprogram för detta?
Finns en outtalad eller uttalad ovilja att anställa unga kvinnor? Att inte anställa en ung kvinna enbart på grund av att man antar att hon inom kort kommer vilja bilda familj är gravt diskriminerande!
Hur kan flickor och kvinnor uppmuntras att söka jobb och praktik inom yrken som vanligtvis domineras av män?
Finns det en väl fungerande barnomsorg i din kommun? Dagis och förskolor är en förutsättning för att en förälder ska kunna återvända till sitt arbete. Utan tillräcklig barnomsorg är det oftast mamman som stannar hemma med barnet.

Om du själv blivit utsatt för diskriminering i arbetslivet kan du vända dig till jämställdhetsombudsmannen, JämO, som sysslar med sådan diskriminering på arbetsmarknaden och inom utbildningsväsendet som gjorts på grund av kön.

---

Artikel 12 - Hälsovård

1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när det gäller hälsovård för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive sådan som avser familjeplanering.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ovan skall konventionsstaterna tillförsäkra kvinnor lämplig vård vid havandeskap och förlossning samt under tiden efter nedkomsten, varvid fri vård skall stå till förfogande när det är nödvändigt, liksom även lämplig kost under havandeskapet och amningstiden.

Kommentarer till artikel 12

Enligt artikel 12 skall kvinnor och män ha samma tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive familjeplanering. Det är konventionsstatens uppgift att se till att både män och kvinnor får utbildning i familjeplanering. I andra människorättskonventioner stadgas rätten att själv bestämma hur många barn
man vill ha och när man vill ha dem, men detta krav på familjeplanering är unikt för kvinnokonventionen. [31]
Historiskt sett har kvinnans samhällsroll varit knuten till hemmet och till barnen, men däremot har kvinnors rättigheter i det här avseendet aldrig varit högprioriterade. Kvinnor måste ha bestämmanderätten över sin egen kropp och sitt eget liv!

Kvinnor har särskilda vårdbehov i samband med havandeskap och förlossning. Staterna måste se till att dessa behov uppfylls utan att det kostar kvinnorna något. Detta ansvar kan inte undflys genom att till exempel privatisera delar av vården. [32]

Flera av kommitténs allmänna rekommendationer behandlar artikel 12 och kvinnors hälsa. Bland annat tar man upp kvinnlig omskärelse, hiv/aids, handikapp och våld mot kvinnor. I allmän rekommendation nr. 24 sägs att de biologiska skillnader som fi nns mellan kvinnor och män kan ha en del i eventuella hälsoskillnader, men att det är de samhälleliga faktorerna som är avgörande för kvinnors hälsa. Därför ska man särskilt uppmärksamma utsatta grupper som flyktingar, prostituerade, barn, äldre och de med fysiska eller psykiska handikapp.

Flyktingar har rätt till traumabehandling och terapi, liksom offer för traffi cking har rätt till information och vård trots att de befi nner sig illegalt i landet. [33]

Det faktum att kvinnor ofta lever längre än män gör också att de riskerar fler åldersrelaterade sjukdomstillstånd. Detta måste staterna ta hänsyn till genom att införa en effektiv äldreomsorg. Särskild hänsyn måste visas för hälsotillstånd som är specifika för kvinnor, exempelvis förlossningsdepressioner och ätstörningar med dess bakomliggande orsaker. I de fall ett hälsotillstånd har orsakats av våld måste rättssystemet kopplas in för att staten inte ska bryta mot artikel 12. Det är mycket viktigt att vårdpersonal utbildas för att kunna upptäcka fall av våld mot kvinnor. [34]

Kvinnor i Sverige får vänta längre än män på exempelvis starroperationer, vilket leder till sämre rehabilitering eftersom kvinnornas tillstånd försämras så mycket innan de slutligen opereras. Också när det gäller kranskärlsbehandling missgynnas kvinnor som grupp. I det här avseendet bryter svenska landsting mot kvinnokonventionens krav på att sjukvårdsbudgeten ska vara jämlikt fördelad och ta lika hänsyn till mäns och kvinnors vårdbehov. [35 ]

Fundera över:

Drabbas kvinnor i större utsträckning än män av nedskärningar inom vården?
Hur bemöts kvinnor och flickor inom hälso- och sjukvården?

---

Artikel 13 – Sociala och ekonomiska förmåner

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor inom andra områden av det ekonomiska livet och samhällslivet för att med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund tillförsäkra dem samma rättigheter, särskilt;

a) rätten till familjeförmåner;
b) rätten till banklån, hypotekslån och andra former av kredit;
c) rätten att delta i fritidsverksamhet, i idrott och i kulturlivet i alla dess former.

Kommentarer till artikel 13

Konventionsstaterna förbinder sig enligt artikel 13 att avskaffa diskriminering av kvinnor inom det ekonomiska livet och samhällslivet, både inom den offentliga och den privata sektorn.

Rätten till familjeförmåner innebär bland annat barn- och bostadsbidrag, skattelättnader och tillgång till barnomsorg. Kvinnor ska dessutom garanteras rätten att ta banklån samt delta i kulturella och andra aktiviteter på sin fritid.

Fundera över:

Får idrottsgrenar som utövas av flickor lika mycket finansiellt stöd som de pojkdominerade sporterna?

---

Artikel 14 – Landsbygdens kvinnor

1. Konventionsstaterna skall ta hänsyn till de särskilda problem som möter kvinnorna på landsbygden och den viktiga roll dessa kvinnor spelar för sina familjers försörjning, särskilt genom sitt arbete i sektorerna utanför penninghushållningen, och skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna i denna konvention tillämpas på landsbygdens kvinnor.

2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor på landsbygden för att säkerställa att de, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, deltar i och drar fördel av landsbygdens utveckling, och skall särskilt tillförsäkra dessa kvinnor rätt att

a) delta i utarbetandet och genomförandet av utvecklingsplaner på alla nivåer;

b) få tillgång till tillfredsställande hälso- och sjukvård, inklusive upplysning, rådgivning och hjälp i familjeplaneringsfrågor;

c) direkt dra nytta av program för social trygghet;

d) få teoretisk och praktisk utbildning av alla slag, inklusive sådan som avser läs- och skrivkunnighet, samt dra nytta av bl a alla former av lokala samhälleliga tjänster och rådgivningsverksamhet för att öka sitt tekniska kunnande;

e) organisera självhjälpsgrupper och kooperativer för att uppnå lika möjligheter på det ekonomiska planet genom anställning eller egen verksamhet;

f) delta i alla slag av samhällsaktiviteter;

g) få tillgång till krediter och lån för jordbruksändamål, anordningar för marknadsföring och lämplig teknologi samt att få lika behandling vid land- och jordbruksreformer liksom vid nyodlingsprogram;

h) ha tillfredsställande levnadsförhållanden, särskilt ifråga om bostäder, sanitära anläggningar, elektricitets- och vattenanläggningar samt transporter och kommunikationer.

Kommentar till artikel 14

De stora sociala, ekonomiska och kulturella skillnader som finns mellan landsbygd och städer i många länder har motiverat artikel 14, vari staterna uppmanas att se till att även dessa kvinnor får tillgång till vård, utbildning, arbete och andra rättigheter. Artikeln riktar sig alltså främst till länder där kvinnor på landsbygden är isolerade och lever under sämre förhållanden än kvinnor i städer.

I ett svenskt perspektiv får artikeln relevans när man talar om transporter och kommunikationer. Många ensamstående äldre kvinnor på den svenska landsbygden saknar körkort och är helt beroende av fungerande kommunikationer för att kunna handla och besöka släkt och vänner.

De specifika problem som kvinnor på landsbygden i utvecklingsländer tampas med måste medvetandegöras, särskilt när dessa kvinnor hamnar i Sverige som invandrare eller asylsökande. Flickor från dessa områden lider särskilt stor risk att utsättas för våld och sexuellt utnyttjande när de lämnar sin hemmiljö. [36]

Fundera över:

Är det möjligt att inom kommunen förfl ytta sig på ett tillfredställande sätt utan tillgång till bil?

---