Kvinnokonventionen 
Del VI
I artiklarna 23-30 i kvinnokonventionen beskrivs hur man som stat ansluter sig till konventionen, hur man reserverar sig samt hur dispyter ska lösas. Här följer en sammanfattning av innehållet i dessa artiklar.Anslutning till konventionen
Kvinnokonventionen är öppen för undertecknande och anslutning av alla stater. Genom att underteckna konventionen anger man sin intention att införliva den som lag i sitt land. När man därefter ratificerar konventionen innebär detta ett formellt åtaganden från statens sida att tillämpa konventionens bestämmelser. [54]Det är viktigt att poängtera att i det fall en stat har lagar som främjar jämställdheten mellan män och kvinnor på ett bättre sätt än vad konventionen gör, så skall inte konventionen kunna inverka på den lagen. [55]
Reservationer
I samband med ratifi kation eller anslutning kan en stat göra vissa förbehåll eller reservationer. I enlighet med Wienkonventionens princip om otillåtna reservationer så skall förbehåll som är oförenliga med konventionens ändamål och syfte inte tillåtas. Förbehållen kan när som helst återtas. [56]Kvinnokommittén har vid flera tillfällen uttryck sin oro över antalet reservationer mot konventionen, särskilt mot artikel 2 och 16, vilka kan sägas utgöra grunden för kvinnokonventionens rättigheter. [57]
Genom att reservera sig mot artiklarna i kvinnokonventionen anger en stat sin ovilja mot en allmänt accepterad mänsklig rättighet. De stater som ansluter sig till konventionen med reservationer gör snarare en tyst utfästelse att inte tillgodose sitt land med jämställdhet. [58]
Även om kommittén har för vana att nonchalera gjorda reservationer och ändå ta upp dem till diskussion vid sina möten med ländernas representanter, så påverkar dessa förbehåll konventionens effektivitet negativt, och stör hela människorättssystemet. [59]
Vid en tvist
Om en tvist skulle uppstå mellan några av de anslutna staterna rörande tolkningen eller tillämpningen av kvinnokonventionen, ska man först försöka lösa den genom förhandlingar. Om det inte leder någon vart ska ärendet avgöras i en skiljedomstol. Om parterna inte ens lyckas enas om skiljedomsförfarandetkan en av parterna hänskjuta tvisten till Internationella domstolen. [60]
Artikel 29, som behandlar tvister av det här slaget, är den enda artikeln i kvinnokonventionen som det uttryckligen är tillåtet att reservera sig mot.
