Våld mot kvinnor

Värsta sortens diskriminering

Diskrimineringen av kvinnor och flickor antar sin mest avskyvärda skepnad i form av våld, och beskrivs ofta som den största människorättsskandalen i vår tid!

Våld mot kvinnor förekommer i många olika former; misshandel, psykiskt våld, könsstympning, våldtäkt och andra sexuella övergrepp är några exempel på våldsbrott som särskilt drabbar kvinnor och som hindrar arbetet för ett jämställt samhälle.

Synen på våld mot kvinnor har ändrats sedan kvinnokonventionens tillkomst 1979. Kvinnokonventionen innehåller ingen artikel eller uttrycklig hänvisning till problemet med könsbaserat våld, men både kvinnokommissionen och kvinnokommittén har gjort klart att det allmänna förbudet mot könsdiskriminering även ska anses omfatta våld mot kvinnor.

I Nairobi-strategierna från världskvinnokonferensen 1985 erkändes våld mot kvinnor som ett hinder för att uppnå jämlikhet, utveckling och fred. Fyra år senare uppmanade kvinnokommittén onventionsstaterna att ta med information om könsbaserat våld i sina rapporter. Detta underströks ytterligare 1992 genom kommitténs allmänna rekommendation nr. 19, där det sägs att våld mot kvinnor är könsdiskriminering och att alla stater måste agera för att eliminera våldet och därigenom säkra konventionens genomförande.

År 1993 antogs deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor av FN:s generalförsamling. Deklarationen definierar våld mot kvinnor och ställer upp riktlinjer för det ansvar som åligger medlemsstaterna såväl som FN.

Från svenskt håll gjorde den före detta EU-kommissionären Anita Gradin en ovärderlig insats när hon såg till att frågan om våld mot kvinnor och trafficking togs upp som ett allvarligt och insatskrävande problem inom EU. [1]

Våld mot kvinnor utgör också ett av de 12 kritiska områden defi nierade av världskvinnokonferensen i Beijing 1995. Där slogs fast att våld mot kvinnor är en manifestation av historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män, vilket lett till dominans över och diskriminering av kvinnor. [2]

Särskild rapportör om våld mot kvinnor

Det fortsatta könsbaserade våldet ledde 1994 till inrättandet av en särskild rapportör om våld mot kvinnor. Rapportören har till uppgift att söka information, inte bara från regeringar, utan också från icke-statliga organisationer, för att sedan komma med rekommendationer till åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor. [3]

Våld i hemmet

De våldsamheter som utspelas i hemmiljön finns i många olika former och drabbar alla åldrar – småflickor som äldre damer. Den som är mest utsatt är dock i de flesta fall hustrun. Våld i hemmet består inte enbart av misshandel och våldtäkt inom äktenskapet, utan innefattar också många traditionella seder, exempelvis medveten undernäring av fl ickebarn, barnäktenskap och kontroll av att mödomshinnan är intakt. Våld i hemmet innefattar också psykiskt våld, bland annat i form av sträng övervakning och inskränkning av rörelsefriheten. [4]

Det är först på senare år som stater har börjat agera för att förhindra våld i hemmet, tidigare ansågs att allt som skedde inom hemmets fyra väggar var av privat slag, och ingrepp gjordes enbart om problemet blev publikt eller störde andra människor.

Numer anser man att staten kan hållas ansvarig även för brott mot de mänskliga rättigheterna som begås inom familjen. Varje stat måste göra allt i sin förmåga för att förhindra och straffa våldsbrott i den privata sfären. [5]

Kvinnor med funktionshinder

Kvinnor och flickor med funktionshinder har ofta ett beroendeförhållande till andra människor som gör att de lever under särskilt stor risk att utsättas för olika former av våld och förtryck. Mer kunskap, utbildning av olika personalgrupper och andra särskilda åtgärder behövs för att hjälpa våldsoffren
och få slut på våldet. [6]

Våld i hederns namn

Hedersrelaterat våld är en extrem form av våld mot kvinnor som främst drabbar flickor och kvinnor med invandrarbakgrund. Detta våldsbrott innebär att män, ofta kollektivt, försöker kontrollera och bestraffa kvinnor som vill frigöra sig och som vågar bestämma över sin sexualitet och sin kropp.

Hedersrelaterat våld kan beskrivas som resultatet av en krock mellan en modern och en traditionell kultur, eller mellan jämställda och patriarkala värderingar. [7]

Under åren 2001-2003 utsattes 1500 fl ickor och kvinnor i Sverige för hedersrelaterat våld. Idag riskerar 1000-1500 att drabbas av våld som är relaterat till familjens heder. Tio procent av dessa är hotade till livet. [8]

FN:s generalförsamling antog 2001 en resolution om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Resolutionen slår fast att det är statens ansvar att förhindra och utreda dessa brott, samt att underlåtenhet att skydda offren utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna. [9]

Finns det en orsak till våld mot kvinnor?

I den pågående diskussionen om varför detta våld överhuvudtaget existerar, är jämlikhet och acceptansen av den manliga dominansen återkommande ämnen.
Det är viktigt att notera att allt våld mot kvinnor är rått och oförutsägbart, vare sig det äger rum i hemmiljön, på jobbet eller ute i samhället, och det finns inte några sociala orsaker till att det sker. Det enda sättet att bekämpa våldet är att i grunden förändra människors fördomar och attityder.

Tyvärr finns det många stater som inte anser att det är statens ansvar att förhindra våld mot kvinnor. Denna förödande passivitet kan kanske sägas vara en av de största orsakerna till att detta våld förekommer!

Våldets konsekvenser

Det är svårt att föra statistik över våld mot kvinnor, eftersom det i många fall begås i det tysta, och ofta förknippas med skam och skräck av kvinnan i fråga.

En uppenbar konsekvens av våld mot kvinnor är just rädsla, vilket i sin tur ofta leder till att kvinnans självständighet inskränks och binder henne till hemmet i allt större utsträckning.

En annan uppenbar konsekvens är hälsoproblem. Förutom fysiska skador drabbas utsatta kvinnor ofta av depressioner och personlighetsförändringar.[10]

…i Sverige

Nästan varannan kvinna i Sverige, 46 procent, har efter sin 15-årsdag utsatts för våld av någon man. 56 procent har trakasserats sexuellt, och nästan var fjärde kvinna i åldersgruppen 18-24 år utsattes för våld under år 2001. [11]

---